Igår vad jag i Halmstad och hoppade en 110. Jag körde för övrigt själv utan pappa för första gången och det gick finfint, Shanaia är världens snällaste och lastar sig själv och tar allt med lugn och ro.

Jag hade gott om tid på mig så tog och red igenom Shanaia ordentligt på framridningen, gjorde massa öppnor, slutor, skänkelvikningar, övergångar och tempoväxlingar, allt för att få henne så mjuk och lösgjord som möjligt.

Gick sedan banan innan jag satt upp och började hoppa fram. Shanni var helt wild n crazy, kände mig som en b-ponnyunge. I början satte hon världens fart typ tre språng innan hindret och hoppade med världens fart innan jag fick ihop lite mer och då kändes det toppen. Dock började hon göra något hon säkert inte har gjort på över ett år nämligen att försöka sticka ut genom öppningen till banan och småstegra först för att sedan sparka bakut vilket gör att man hamnar helt i obalans. Detta fortsatte hon med när vi kom in på banan och jag skulle visa henne vattenmattan men efter ett tag la hon av.

Första andra och tredje hindret gick kalas, hon hoppade världens finaste språng på trean. Sedan kom den jäkla kombinationen, hon tittade till på några vita saker dom hade ställt under hindret och hoppar högt och flackt och tappar på så vis galoppen vilket gjorde att hon inte räckte fram till b-hindret och stannade. Red på det igen och då hände precis samma sak om inte ännu tydligare. Kunde kanske ha satt lite bättre bättre galopp i henne till andra försöket men samtidigt ska man inte behöva rida på fart. Aja, det är bara till att ta nya tag och träna en massa på dessa jäkla kombinationer.