Red ut en mysig tur i skogen igår. Satt nog inte i sadeln för än halv 9 så det blev rätt sent. Skrittade länge på långa tyglarna och fattade även galopp och hoppade en liten stock på helt långa tyglar xd sedan när jag väl började korta tyglarna kändes hon jätte fin. Klättrade i några backar och tog lite lugn trav och galopp. Tror aldrig Shanaia har varit så fin i formen och munnen i skogen som hon var idag, kunde galoppera henne i en låg form när jag stod i lätt sist utan att hon försökte dra iväg. Stort framsteg.

Red förbi en kohage där det galopperade en massa kor. Shanaia stannade och kollade en stund, helt avslappnad och fortsatte sedan gå. Hade det varit ponnyn jag hade innan hade hon kastat av mig och skenat hem. Mötte även ett rådjur men det bekommer henne inte det minsta längre.

Jag kom att tänka på hur jäklig Shanaia var när jag fick henne och hur mycket vi har utvecklats tillsammans... Att rida ut själv, bara precis vid stallet var en omöjlighet. Fick ibland henne inte ens att lämna stallplanen utan stegringar. Första hoppträningen kastade hon av mig in i en vägg och min dåvarande tränare var nästan övertygad och att jag skulle ge upp och inte komma tillbaka veckan därpå. Han dömde ut henne totalt för att hon inte hoppade vatten och att hon aldrig skulle bli något för att hon va för svår i huvudet. Vi stod och bråkade med henne vid vattenhindret på terrängbanan i 3 timmar och fick till slut ge upp, det gick bara inte att få ner henne i de...

Nu, två år senare hoppar hon vattenmatta på tävling och från att inte ha gått i vattenpölar hoppar hon nerhopp i vatten på terrängbanan utan protester. Allt går bara man vill.


Nu ska jag cykla till stallet, ska släppa ut 3 hästar och sedan hoppträna Shanaia.