Idag red jag för första gången på exakt 26 dagar, wooho. Det kändes verkligen helt för jävligt när jag red fram och jag var nästan på väg att strunta i att hoppa överhuvudtaget och istället rida ett hårt dressyrpass men efter ett tag mjuknade hon något men var fortfarande svår att böja i vänster varv.

Shanaia har varit så lydig i hoppningen det senaste och kortat upp sig bara jag spänn magmusklerna och kramat det minsta på tyglarna men idag var hon mycket "vildare" och svarade inte alls på mina små hjälper. Först blev jag helt förtvivlad, vad ska jag göra frågade jag pappa flera gånger. Han som inte kan rida hade förstås ingen aning. Det resulterade i att jag ändrade min ridning, la till rejält med ben och lättade i handen och red sedan på banan i en större galopp och sprången hon hoppade var helt magiska. Jag tror jag har varit för noggrann, velat ha 100% kontroll hela tiden och haft för mycket dressyrtänk istället för att låta hästen ta mer beslut själv.


Ska försöka rida på detta sättet i helgen. Sluta joxa med handen, ha en stor framåt galopp och rida bra vägar.